onsdag 27 juli 2011

Las Vegas

Vi körde en bit längs gamla Route 66.
Route 66 bjöd på en hel del häftiga gamla skyltar och turistiga butiker.
På väg mot Las Vegas ville passa på att besöka ett helt otroligt bygge, kallat ett av ingengörskonstens underverk, Hoover Dam.


Dammväggen är över 200 meter tjock längst ner.

Med spänning och stora förväntningar kom vi äntligen till Las Vegas. Vi som är vana vid att inte planera så mycket utan mest glida runt och se på det som verkar kul, försökte såklart även med det under vår första kväll i Vegas. Detta lyckades inte så bra, klart fick vi se en hel del och ha skoj, men vi hade också skoskav och fruktansvärt trötta ben. Vi märkte fort att Hotellen/Kasinona är otroliga på att leda in en till dem och sen se till så att man inte hittar ut igen.

Här bodde vi i en jäkla pyramid.

Det häftigaste i Vegas ligger längs en gata och den trodde vi att vi skulle kunna promenera längs för se vad som sker i denna berömda stad. Visst kan man promenera, men det är ett otroligt märkligt nät av trottoarer som hela tiden leder in en mot Kasinona. Går man väl in på Kasinona så är det en enda röra av slotmaskiner som gör det halvt omöjligt att hitta ut igen. Allt detta gör att en sträcka som känns väldigt kort, slutar i en jäkla massa promenerande och tar en j*vla massa tid.

Inne på Kasinona är det nästan omöjligt att gå någonstans utan att passera en slotmaskin. Man blir nästan lite förvånad att de inte fanns på rummet och på toaletterna.

Bellagios (Vegas lyxigaste hotell) riktigt häftiga fontänshow

Petter ville vinna bilen och det gick sådär.

Längs "the strip" finns nog mer ljus än längs någon annan gata.


Vi fick helt enkelt lära oss att man skulle se till att veta var man ville, och ha läst på innan om vilka ställen man tyckte verka kul. Så de övriga kvällarna lyckades vi mycket bättre och använde lite mer taxi.

Vi hittade detta helt fantastiska ställe, Dick's last resort, the shame of the strip.

På Dick's last resort fungerar allt lite annorlunda. Det första ens bartender eller servitör säger är: we're paid to be dicks. Sen: Give me your ID! Sen tar han ens ID-kort och stoppar det i kalsongerna och gnider lite. I övrigt så har de en kille med mikrofon som eldar på alla med diverse förolämpningar. Ute vid borden serverar de genom att stå vid en ände av bordet och kasta ut servetterna och glassen på folk. En väldigt annorlunda skön avslappnad stämning om man jämför med resten av Vegas.


Vi hann med att besöka en riktigt fancy nattklubb också.
Stratosphere tower, som har ett nöjesfält på toppen.

Här uppe hann vi med att snurras utanför kanten, skjutas snett neråt utför kanten och ett uppskjut högst upp. Karusellerna gav minst sagt lite mer spänning när de började på toppen av ett högt torn.

Sammanfattningsvis är Vegas en helt otroligt galen stad, där alla Kasinon slåss om att sticka ut mer än sina grannar. Här finns både ett Manhattan och Paris, förvisso i miniatyr men ändå som stora hotell. Här finns Lejon i Lobbyn, ett Egyptien, ett sagoslott, ett litet Venedig och ett romarike. En enda stor lekplats för vuxna. 

lördag 23 juli 2011

New Mexico - Utah - Arizona

De senaste dagarna har vi vistats i helt obeskrivliga miljöer.

I senaste inlägget körde vi genom ett otroligt platt stekhett Texas men medan vi rör oss västerut börjar landskapet bli lite mer kuperat och temperaturen börjar sjunka. Vi kom in i ett landskap som kändes mer som traditionell öken men ändå upplevde vi temperaturer under 34 grader för första gången på hela vår resa. Nu har vi till och med kommit under 30 grader, vilket känns som rena vintern jämfört med 43 grader på gatorna mitt inne i Dallas.

Här var det riktigt kallt. Mitt inne i New Mexico hittade vi landskap av stelnad lava och tillslut en isgrotta. Grottan var inte speciellt djup och ovanför den var det 25 grader varmt.
Vi körde in i Navajo indianernas reservat och till deras huvudstad, Window Rock.

Vi kom in i Utah, och sanden blev röd.

Monument Valley

Efter 600 mil nådde vi plötsligt vår guideboks omslag.

Riktigt coolt ställe.

Dagen efter åkte vi till Grand Canyon.
Aaaahhh!!!!

Men han klarade sig.


No hands.


Alla dessa miljöer är obeskrivliga så ni måste åka dit själva. Åk framförallt till Monument Valley, Utah/Arizona. Så åker vi till Las Vegas idag!

onsdag 20 juli 2011

Dallas - Fort Worth - Amarillo

Har haft ett par helt galna dagar i vilda västerns Texas, men vi börjar från början.

Petter trivs så bra i sin hatt att han aldrig tar av den.

Vi har vant oss vid den amerikanske livsstilen med matutkörning till rummet mitt i natten. Varför lämna bilen eller rummet om man inte måste?


Vi anlände till Dallas vid lunchtid och såg den väldigt fina moderna sky-linen som de spegelbeklädda skyskraporna bildar. Men gav oss direkt bakåt i tiden och besökte platsen där John F Kennedy blev skjuten och platsen där hans påstådda mördare Lee Harvey Oswald ska ha avfyrat de mördande skotten. Museet gav oss en inblick i JFKs liv och alla konspirationsteorier om hans mord.

Petter står på krysset som visar var det dödande skottet träffade John F Kennedy.



Vi flyttade in på ett Hostel som var riktigt trevligt. Fullt av roliga människor och en riktigt bra manager som gav oss de bästa tipsen. Som att Fort Worth är den riktiga västern staden som fortfarande lever på sina cowboys. Här finns ett Cowtown Coliseum med Rodeos var dag. Bredvid ligger Billy Bobs, en av USAs största nattklubbar som tar in 6500 personer, med riktig bullriding och alltid liveband. Här inne kryllar det av kobojsare, som dansar som bara den i sina boots och sin hatt. Discokulan är en glittrig sadel. Detta ställe besökte vi på fredagskvällen tillsammans med folk från hostelet.

Första tipset vi fick var att besöka farmers market där alla försöker sälja sin frukt till just dig, och därför får du smaka. Bästa sättet för gratis mat i Dallas. Backpacker tips!

Det var fantastiskt fint och fräscht med alla typer av grönsaker och frukter sålda direkt från odlaren. Häpnadsväckande att inte amerikanarna verkar ta vara på detta, känns som en turistattraktion.

Ett gigantisk monument över forna tiders Cowboys och kotransport.


På lördagskvällen fick vi ett nytt tips till ett annat ställe, som var minst lika coolt. Mekanisk tjur, liveband, galet danskunniga cowboys och en helt underbar blandning mellan country, hipphop och pop.


Det var inte skönt att rida.

Riktigt skönt gäng från vårt Hostel.


Dagen efter fick vi äntligen besöka en shooting range och skjuta lite.



De sista rundorna gick vi på headshots.



Vi körde vidare och kom ut i det platta vidsträckta Texas, där fälten inte hade någon ände. Vi nådde Route 66 och Amarillo, hemstad till den legendariska 2 kilos steken. Om man åt hela måltiden med 2 kilos steken inom en timme så fick man den gratis, misslyckades man så kostade den 468 kronor. Rekordet innehas av världsmästaren i korvätning och är på otroliga 8 minuter och 53 sekunder.

När man närmar sig New Mexico, västerut, blir det lite kuperat.

En galen miljonär tyckte Cadillac:ens bakände var fantastiskt vacker mot Texas öken. Därför grävde han ner 10 stycken  med nosen före som ett monument över Route 66.


Vi lämnade vårt minne.


Petter var för mesig för 2 kilos steken så han gav sig på en 600 grams stek till frukost.

Restaurangens skylt.

Nu är vi i New Mexico för nya äventyr.

torsdag 14 juli 2011

Entering Texas

En sista natt i Louisiana på världens bästa Motel/Hostel i Lafayette.

Texas

Andra dagen hittade vi det vi sökte.





Nu var vi redo för kvällens Rodeo i Jacksonville.



Det var massor av olika grenar, extremt kreativt. Vi kom framtill att vi inte hade vågat mycket av det. En av de häftigaste som vi aldrig sett tidigare, var när de skulle rida ikapp en kalv (med horn) och kasta sig av hästen på kalven och brottas med den, tills de fick den på rygg. Snabbast vann.

Barnen fick också vara med, de minsta var inte äldre än 4 år och de jagade 2 rätt stora kalvar med horn. De skulle plocka något från svansen, 2 svansar fanns, 2 barn vann.

Här rider barnen på får tills de ramlar av.

I Texas ska det tydligen börjas i tid, ingen mesig uppfostran. De som vann överlägset grenen där 2 personer skulle rida ikapp en kalv, den ena personen skulle kasta lasso om huvudet och den andra om bakbenen, var en far och son. Sonen var inte mer än 12 år gammal, det enda barnet i vuxenklasserna och han var bland de bästa. Imponerande.